onsdag 3 september 2014

STOCKENTRÄFFEN

Till min stora sorg blev det ingen Tjäröfestival i år.
Jag har varit på alla Tjäröfestivaler som har varit på Tjärö och det har varit kanonarrangemang: Gemensamma paddlingar med lokala guider, kurser med kända instruktörer, föreläsningar och social samvaro med god mat och dryck.

Nåja. Nu var ju helgen inbokat på alla sätt och vis och eftersom Stockenträffen var samma helg bestämde vi oss för att dra dit i stället. Flott område, längre att köra och inte så uppstyrt. Visserligen försökte Orust kajak att styra upp lite, men det drog dom snabbt tillbaka. Ganska rörigt var det ett tag.

Från klubben var vi 10 som skulle iväg, några fick dock inte hundvakt så till slut blev vi full bil hos Lennart med den eftertraktade kroken och två som valde att köra själva.

Fin resa upp, inga bilköer, laxlunch på vägen och ankomst Stocken camping på eftermiddagen.
Efter snabb installation i stuga/tält gav vi oss ut på vattnet.


Glada gubbar.





Det blev en underbar kväll!
Vi paddlade längs Härmanö där vi testade alla små vikar som man kanske kunde paddla in i och vidare söderut till Kärringön. 16 km fick vi ihop.

Vi kom i land rätt så sent och sände en tacksam tanke till Anders som hade med färdiglagad Biff Stroganoff. Vi skulle bara hjälpa honom att koka riset och det gick väl sådär.


I alla fall kastade vi oss glupskt över den goda grytan allt medan folk drällde in hela tiden.

Mia och Växjögänget hälsar på.

Det blev en fin kväll med god mat och dryck och många härliga skratt.


Lördag morgon. Regn i luften och avhoppen haglade tät. Mia ville ägna sig åt konsten denna dag, Carol skulle fixa repskydd till sin kajak och Bang ville vänta ut henne.
Där stod jag med 3 tuffa, starka, duktiga killar: Anders, Lennart och Jan. Tur dom är världens snällaste.
Det började med ett litet äventyr direkt. Anders gillar att börja med motvind så han tog ut en nordlig kurs upp genom Lavö sund. Så lovande ut på kartan. Men lite vanskligt i verkligheten.
Innan ett rör vi skulle genom hade det packat ihop sig en matta av växter som det var kav omöjligt att ta sig genom. Anders hoppade ur kajaken - och försvann ner till knäna i geggemoja.


Nu var det dags för killarna att visa vilka gentlemen dom var. Jag fick sitta kvar som en prinsessa i kajaken medan Lennart bogserade och Anders puttade på.






Efter röret var det mycket närkontakt med botten och efter en dryg timmes slit hade vi förflyttat oss knappt 4 km. Men sedan blev vattnet djupare och farten högre. Vi fortsatte vidare norrut och bestämde oss för att paddla runt Flatön. Lunchade på västsidan av ön och tog en eftermiddagsfika på Koljön - som är naturreservat. Vädrets makter var med oss och så till att det var uppehåll under våra pauser.








Sedan fick vi lön för mödan och flög hem i underbar surf!

I mina ögon var detta en toppendag!  Jämnt bra tempo så man fick ta i lite, varierad paddling och full enighet om rutt och fikaplatser. Inget tjafs! Kanske sa dom det bara för att dom är så snälla men Lennart och Anders tyckte tempot var alldeles lagom dom också. "Hundvalpen" Jan paddlade hit och dit som vanligt och var oftast på en helt annan kurs än oss andra. I den långsammaste kajaken paddlar han snabbast av alla.



Roligt ekipage vi såg på väg in till campingen.

Efter 32 km paddling satt det fint med en buffé på kvällen.
Vi åt och drack, det var kallt och regnigt och några satte upp en vägg så det blev mysigare.







Söndag fick vi sällskap av Marie och Lotta från Växjö.
Paddlade norrut igen och rundade Björnholmen. 17 km.




Under dagen fick vi meddelanden om översvämningar i Malmö och undrade om vi skulle behöva paddla sista biten hem men trots stängd motorväg på ett ställe lyckades vi ta oss hem utan problem.

Summa summarium: Jag är mycket nöjd med helgen. Har fått paddlat mycket. Trevlig samvaro. Jättefin skärgård.
Men att åka dit just på Stockenträffen kändes inte speciellt meningsfullt eftersom vi inte alls blev bekanta med några nya paddlare. Jag trodde det skulle vara ett myller av paddlare på havet men vi mötte i princip inga paddlare när vi var ute.
Så det känns fortfarande sorgligt att Tjäröfestivalen dog.
Vila i frid men återuppstå gärna!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar